Modo Hockey

Så har det till slut blivit dags att gå igenom Modo, lite tidigare än man hade velat. Med tanke på strukturen på min ranking hade det ju varit att föredra om laget i mitt hjärta varit sist på listan. Men även om Markus Näslund lyckats bra med lagbygget finns det alldeles för många frågetecken för att jag ska ranka dem högre bland Elitserielagen.

Målvaktssidan, till exempel. Där ser man två målvakter med fin statistik från andra ligor som aldrig testats på allvar i Elitserien. Man har också plockat in en hel del nya spelare som få hört talas om innan. Marcel Müller? Richard Stehlik? Dave Spina? De må ha (ganska) fina meriter, men det är inga välkända namn om man säger så. Vem är den där Samuel Påhlsson?

Det finns dock en otrolig potential i laget. Vi har bland annat Skröder, Nagy, Sundström och Müller – fyra spelare som tidigare snittat en poäng per match på ganska hög novå, och två främst defensiva spelare i Påhlsson och Öberg som kan ha oanad potential i offensiven. Krydda det med två jokrar i Hari och Kempe, en Madsen som hade en mellansäsong, och en backsida som på pappret är bättre än på länge.

För att sammanfatta kan man säga så här: Det finns många frågetecken, men alla är inte negativa. Man kan ta Sundström som exempel. Kommer han vara bäst i serien, eller ”bara” riktigt jävla bra? Det är svårt att veta var laget står, på flera nivåer. Därför är det väldigt otacksamt att ranka spelarna…

Betygsskalan på spelarna är som följer:

6: För bra för Elitserien
5: Hög Elitserieklass
4: Bra Elitserieklass
3: Okej Elitserieklass
2: På gränsen till Elitserieklass
1: Duger inte i Elitserien

Målvakter:

Oscar Alsenfelt: Trots kollega Starkbaums imponerande meriter pekar allt(senfelt) på att Alsenfelt kommer vara förstavalet. Grym i kvalserien, fin statistik från i fjol, men fick inte chansen. Var Gerber för bra eller ligger det något annat bakom? Tillbaka med Masken. Kan bli bra, kan bli helt okej.
Betyg: 4

Bernhard Starkbaum: Mannet med namnet taget från en Bondfilm (gissar jag) var överlägset bäst i Österrike i fjol. Men Elitserien är en helt annan liga. Ett av lagets stora frågetecken men även den med kanske högst flippotential.
Betyg: 3

Backar:

Richie Regehr: Jag kanske överskattar Regehr, men med den längtan alla Modoiter känt så länge efter en vettig, hårdskjutande, högerback är det svårt att inte bli upphetsad av Regehr. Är han i närheten av den produktion han hade i Tyskland blir jag nöjd.
Betyg: 5

Kyle Cumiskey: Den andra nordamerikanen och tillsammans med Samuel Påhlsson lagets största namn. Var helt ordinarie i NHL för bara ett år sedan och med sin bra fantastiska herrejävlars skridskoåkning kommer Cumiskey nog vara bland seriens bästa backar. Det är bara att hoppas att det finns mer än snabbheten att förlita sig på.
Betyg: 5

Jonas Ahnelöv: Växte fram under säsongen som en av Modos stora succévärvningar. När Tollefsen tynade bort, hämmad av en tung kaptensbindel, blev Ahnelöv försvarsgeneralen och fyllde den rollen bättre än vad Tollefsen någonsin gjorde. Det var dock bara en säsong och Ahnelöv har nu stora förväntningar på sig.
Betyg: 4

Joonas Lehtivuori: Kom bara på try-out men blev en av Modos bästa backar. Lite av en doldis på grund av sin ospektakulära spelstil men alla Modoiter vet hur bra finländaren är. Långtidskontraktet är ett av de viktigaste kontrakten i Modos spelartrupp. Får gärna ta och skjuta lite oftare.
Betyg: 4

Richard Stehlik: Det är svårt att veta hur bra Stehlik är. Rent fysiskt är han urtypen för en defensiv gigant och spelar han rejält och tungt i egen zon blir jag nöjd. Har dock mest spelat i sämre ligor – KHL i fjol är ett undantag – och vi får se hur bra han är i Elitserien. Ett frågetecken.
Betyg: 3

Ludwig Byström: Modos hajpade stortalang omgavs med flyttrykten men lånades – tack gode gud – ut från Dallas inför säsongen och stannade i Modo. Hoppas säkert kunna ta en ordinarie plats och har alla verktyg för att göra det – frågan är om han tar chansen när den väl kommer. Konkurrerar inte längre med Marcus Bohman, utan den kanske ännu större talangen (än Ludwig) Robert Hägg.
Betyg: 3

Nichlas Torp: Vi ska inte ha för höga förväntningar på Torp. Han var inte bästa back i seriens sämsta lag, utan var ganska medelmåttig där. Skillnaden i fjol mot nu är att Modo har större bredd än Timrå och kommer låta Torp ha sin egen roll – småelak och hårdtacklande – utan att kräva mycket annat. Som rollspelare kan Torp bli väldigt nyttig.
Betyg: 3

Jens Westin: Den evige sjundebacken. Jens har vid 23 års ålder radat upp imponerande 191 matcher i Modotröjan och det blir fler. Måste fortfarande lyfta sig för att ha en säker, ordinarie plats, men hans comeback i fjol efter skadan var lovande och fortsätter han så är han en hyfsad Elitserieback.
Betyg: 3

Forwards:

Samuel Påhlsson: Helt jävla ordinarie i NHL’s kanske bästa lag (på pappret) säger en del om Påhlssons nivå. Han må inte vara någon offensiv maskin, men sett till rent hockeykunnande ser jag Påhlsson som Elitseriens bäste center. Vissa jämför med Sundström, men det är fel då de har helt olika spelstilar, även i defensiven. Däremot – kan han bli en ny Svartvadet?
Betyg: 6

Niklas Sundström:  …och tätt efter sig på listan med bästa centrar, med kanske en eller två andra emellan, har Påhlsson Niklas Sundström. ”Susse” är bra på allt förutom att tacklas och skjuta och visar inga tecken på att bli yngre. Kallas Elitseriens smartaste spelare. När kommer sexårskontraktet, Niklas?
Betyg: 5

Per-Åge Skröder: Kanske var det lite tack vare Nicklas Danielsson, men Skröder snittade nästintill en poäng per match i fjol och ändå verkar folk underskatta honom. Fortfarande bara 34 år och kommer göra fint med poäng även nästa år. Chef.
Betyg: 5

Marcel Müller: Känns som en spelartyp Modo saknat. Till skillnad från vår förre powerforward, den endimensionelle Anton Hedman, kan Müller göra en hel del poäng också. Ett av de mest spännande namnen.
Betyg: 4

Ladislav Nagy: Blev en favorit bland Modofansen under sin förra sejour där han överglänste Lubos Bartecko. En humörspelare med ett av de vassaste skotten jag någonsin sett men som skulle kunna vara lite smartare i sina beslut på isen. Snittade ändå en poäng per match så sent som för ett år sedan.
Betyg: 4

Mattias Ritola: Fick pröva på landslagsspel men imponerade inte lika mycket under slutet av säsongen som i början. Har onekligen en hel del potential. Kan ha dragits ner av sin omgivning *hostaxelssonhost* men har mycket att bevisa. Bra tvåvägsspelare.
Betyg: 4

Dave Spina: Snabb som en jävel på skridskorna, med defensiva egenskaper, ett hyfsat skott, och fin klubbteknik. Jag har svårt att se att han inte får ett ”riktigt” kontrakt. Har alla möjligheter att bli en ledande spelare, men svårt att veta var han står. Kompis med Uffe.
Betyg: 4

Mario Kempe: Kom bara hem för att Djurgården åkte ur. Fin klubbteknik, bra skridskoåkning, jobbar hårt och  har blivit bättre defensivt. Kempe ger dock alltid intryck av att ha mer potential offensivt än vad han visar. Kanske kan han explodera i rätt omgivning.
Betyg: 3

Morten Madsen, dansken: Madsen, dansken, hade en mellansäsong i fjol. Hittade inte samma kemi med Rob Schremp som med Byron Ritchie året innan. En habil tvåvägsspelare som bör göra runt 20 poäng, och gärna får göra en bättre säsong i övrigt. Morten Madsen, dansken, är en personlig favorit.
Betyg: 3

Janos Hari: Jag tror mycket på Hari. Sett till speltiden han fick producerade han väldigt bra i fjol, och får han en ”riktig” chans kan han vara en väldigt framstående offensiv spelare i Elitserien. Frågan är om han får den chansen? Fin teknik, skridskoåkning, inställning och en dryg jävel att umgås med för motståndarna.
Betyg: 3

Peter Öberg: Borde kanske få en fyra. Människan gjorde ju ändå 33 poäng på 40 matcher i fjol. Det kan ha berott mycket på omgivningen, men Öberg har utvecklats som spelare sedan SM-guldet. Lär ändå förpassas till en lägre kedja och kanske inte får förutsättningarna för att göra lika mycket poäng som i Allsvenskan.
Betyg: 3

Björn Svensson: Fick oförtjänt mycket kritik i fjol. Imponerade innan kontraktet, var helt okej efteråt. Det står dock klart att han inte borde spela i en producerande kedja om man inte komponerar den bättre. I en lägre kedja kan han dock fortfarande bidra med sitt hårda jobb och sin stundtals blixtrande skridskoåkning.
Betyg: 3

Kristian Forsberg: K-Fop är den enda spelaren som jag inte vet om han platsar i ett Elitserielag. Nej, inte ens Timrå. Han har aldrig varit offensivt skicklig och beslutet att spela honom med Schremp och Madsen är en gåta, men även defensivt verkade han förvirrad i fjol. Måste tillbaka på sin defensiva nivå från året innan. Jobbar ändå förbannat hårt.
Betyg: 2

Viktigaste spelaren: Niklas Sundström. Påhlsson må vara större på pappret, men Niklas Sundström är lagets bäste spelare på det mesta och är en stor ikon. Leder laget offensivt tillsammans med Skröder och valfri spelare.

Jokern: Janos Hari. Har en rejäl offensiv potential som bara väntar på att låsas upp. Konkurrerar med vassare spelare på pappret i de högre kedjorna, men kan göra det oväntade och får han chansen kan det bli åka av.

Flipp: Kristian For… Nej, jag säger Oscar Alsenfelt. Inte för att jag tror jättemycket på honom, utan för att jag är optimistisk när det gäller laget i allmänhet. Och ska Modo konkurrera på allvar i den övre halvan av tabellen måste Alsenfelt flippa.

Flopp: Mattias Ritola, tyvärr. Jag gillar Ritolas spelstil men han måste skärpa sig på det mesta, och sluta leka Dick Axelsson. Det fungerade inte för honom och det kommer inte göra det för Ritola heller.

Poängkungen: Per-Åge Skröder, så klart. Nagy är för mycket humörspelare för att leverera under en hel säsong och Marcel Müller känns inte som en given succé. Eller så blir det – givetvis – vem som än får spela med Sundström och Skröder.

Tränaren: Jag har kluvna känslor om Ulf Samuelsson. Han har ett bra arbetssätt och jag tror att han är bra för Modo som förening. Men hur i helsike formerar han sina kedjor? Svensson i andra, K-Fop i tredje… Skärpning i år, Ulf.

Sammanfattning:

Modo har ett väldigt intressant lag på gång. Om vi utgår från att Spina får kontrakt tycker jag att man har en väldigt vass forwardsbesättning, följt av en ganska vass backbesättning, följt av ett hyfsat målvaktspar.

Det är svårt att komma ifrån att målvakterna är en orospunkt. Många kör på linjen ”In Masken we trust”, och han vet väl mer än oss, men det hade varit skönt att ha kvar Tellqvist. Alsenfelt är en spelare som kan göra stor succé, och det är väl vad som ska till om Modo ska ha ett komplett lag.

Annars är det stora frågetecknet herr Samuelsson. Hans matchande i fjol gav många Modoiter gråa hår, och att han konsekvent spelade Samuelsson jr, Björn Svensson, Kristian Forsberg och Brett Skinner så mycket är för mig helt obegripligt.

Ändå blev det, för första gången på länge, slutspel. Och årets trupp ser på förhand starkare ut än fjolårets, så med enkel addition bör det bli en bättre placering än i fjol. Jag känner mig lite överdrivet optimistisk som rankar Modo som sexor, men spelarmaterialet har onekligen potential till det, eller ännu mer.

Gör Alsenfelt eller Starkbaum succé blir jag lugn. Men innan dess vågar jag inte hoppas på mer än kvartsfinal. Och, ärligt talat – med Kvalserien i så färskt minne är jag glad om vi tar oss till slutspel.