Modo måste bli proffsigare off-ice
Modo anställde Markus Näslund som General Manager och från den dagen har det bara handlat om att försöka göra organisationen kring laget proffsigare. Det han handlat om hur laget tränas, videoinspelningar under matcher, en samarbetande grupp av målvaktstränare och så vidare. Alla spelare vittnar om hur proffsigt allting sköts, hur Markus och Modo håller hög klass i sitt agerande runt laget.
Tyvärr är det inte lika proffsigt utanför isen, på marknadssidan t ex. Det händer hela tiden småsaker som tillsammans ger en bild av ett kaos som tyvärr inte blir bättre. Några exempel:
Vem minns inte detta från hemsidan, dagen efter klubbens mörkaste ögonblick på många år. Det tråkiga är att den där bannern låg kvar i flera dagar, innan man agerade.
Det handlar dock inte bara om denna enstaka händelse utan är mer ett bevis för hur hemsidan som sådan har skötts. För ett företag med en omsättning på 130 miljoner är hemsidan ett viktigt instrument och att den inte varit det är riktigt dåligt.
I hemsidan kan man även räkna in det faktum att forumet försvann, den enskilt största anledningen till att många dagligen besökte hemsidan. Modo valde att stänga forumet för att slippa ta tag i de problem som fanns. Enklaste vägen ut, samtidigt som man gissningsvis minskade trafiken på hemsidan med åtskilliga tusen per dag, något som måste vara en mardröm när man försöker sälja in reklam.
Souvenirerna, eller bristen av snygga souvenirer, är också ett stort problem. Enligt bokslutet så sålde man souvenirer för 4 miljoner kronor, en summa som är för låg. Min högst personliga åsikt är att Modo har souvenirer som är för skrikiga, där logotypen och det förhatliga ”heart of hockey” har en central plats. Mer diskreta souvenirer som man kan ha på sig ”till vardags” skulle leda till att man köpte en sådan skjorta istället för att köpa en helt neutral skjorta på H&M eller Dressmann.
Man kan absolut ha kvar den skrikiga kollektionen för den yngre generationen, de uppskattar definitivt det och har inga problem med att ha det på sig, men Modo borde även inrikta sin försäljning på den ekonomiskt starka gruppen, de vuxna.
Jag ska komma till det som fick mig att hetsa upp mig här på lördagsmorgonen. Utskicken. Tyvärr är det alldeles för mycket fel i de utskick som görs till medlemmar, till seriekortsinnehavare och så vidare. Skräckexemplet är väl den inbjudan på engelska som gick ut till utländska lag för Daniel och Henriks Cup för ett antal år sedan. Hela dokumentet var översatt via Google Translate (eller motsvarande) och var till stora delar helt obegripligt. Ja, ni kan ju själva se ett exempel ur texten här nedanför…
”Ifall att fler än 18 lag anmält sig kommer anmälningsavgiften att återbetalas till de lag som ej kan beredas plats.”
”Whether those more than 18 teams reported itself comes report sap marriages to be repaid to the teams that cannot be prepared place.”
Det som nu fick igång mig var det mail jag fick angående säsongskorten 12/13. Där kan man läsa följande:
Marcus Nilson? Really?! Det är ju trots allt bara 3 veckor sedan som det presenterades en nyhet på hemsidan om att det inte skulle bli någon Nilson i Modo. Skapligt förvånade HV71 lär bli när Nilson nu trots allt ska spela med Modo. Ja, jag ironiserar en del för att få fram budskapet.
Modo behöver en Näslund till. En Näslund som håller ihop det hela utanför isen och som skapar en proffsigare organisation runt omkring Modo. En organisation som inte gör den här typen av fel.
Hoppas någon som kan påverka detta inom Modo läser denna text. Håller med till 100%.
Jag och flera jag känner längtar efter att få strö pengar på Modo-souvenirer.
Souvenirer av hög materialkvalité och stilrena. Sista åren har jag spenderat en krona i Modos shop eftersom i princip ingenting tilltalar mig. NHL-klubbar och flera Stockholmslag är föregångare, kollar avundsjukt in deras utbud emellanåt..
Sista året jag jobbade extra i souvenirshopen (när Mia Karlsson var marknadschef) satt alla souvenirinblandade tillsammans och kollade på förslag till kommande säsongs sortiment. Där kunde man lyfta tankar om vad som skulle kunna funka och vad man ”visste” på förhand inte skulle sälja.
Problemet var att man i mångt och mycket redan bestämt vad som skulle säljas och man lyssnade inte så mycket på vad säljarna i shopen hade för åsikter. De om några borde väl veta vad som frågas efter? Jag menar, morsan hade ändå jobbat med souvenirer i 20 år, så hon hade väl lite hum om vad som sålt och inte sålt genom åren, men framför allt vad som saknats. Det var dock ett steg framåt, då detta initiativ inte funnits alls under de år hon jobbat.
Till hösten borde vi väl kunna få se en one-piece i sortimentet, då detta fenomen är ganska populärt. Jag själv skulle nog fundera på att köpa den om den såg vettig ut. Tar man inte den uppenbara chansen att förnya sortimentet som souveniransvarig kanske man ska fundera på att lämna över till nån annan.
Du kan väll Per?
Kan ta den rollen? Knappast, det finns garanterat tusentals bättre lämpade kandidater med tillhörande utbildningar och tidigare erfarenheter som jag överlåter det till.
”Enligt bokslutet så sålde man souvenirer för 4 miljoner kronor.” I en organisation som omsätter 130 miljoner är väl souvenirförsäljningen att betrakta som marginell? Även om man skulle göra allt rätt på detta område skulle det väl ändå inte gör så stor skillnad ekonomiskt (om inte vinstmarginalerna är höga)? Är detta en viktig fråga att lyfta? Håller annars helt med dig angående proffsigheten. Det lär dock ta ett tag innan det ”satt” sig i hela organisationen.
Grejen är att den sakta men säkert (inte som ett hack) krympt ihop från sju miljoner per säsong. Inte med en topp under guldåret, utan under säsongen därefter – 2008-09 som slutade med tidig sorti ur både Europacup och slutspel. Min personliga åsikt är att sortimentet var bredare då.
Sedan har du rätt i att souvenirerna inte på egen hand stjälper organisationen, men den är ändå en större post än att den kan betraktas som marginell. Medlemsavgifterna är vad jag skulle säga är en marginell post, även om den posten sedan har kopplingar vidare till andra intäktsmöjligheter – som bland annat souvenirförsäljningen. Skulle vi kunna nå en nivå på 7-10 miljoner igen för souvenirerna handlar det dels om troligen en toppspelare toill/säsong, men det viktigaste är att ligger man på den här nivån i souvenirerna så tror jag att man automatiskt börjar ifrågasätta sitt agerande när det gäller andra potentiella intäktsmöjligheter.
Hur stor är vinstmarginalen på souvenirerna? Även om försäljningen skulle fördubblas från 4 till 8 skulle ju bara en del av dessa fyra miljoner resultera i en vinst som kan investeras på nya spelare.
Ytterligare ett exempel, om en som en liten detalj, är medlemskorten. Från proffsiga, snygga och hållbara av kreditkortstyp till billiga pappersdito känns mindre proffsigt. Jag vill ha ett riktigt medlemskort som man kan ha i plånboken och plocka fram med jämna mellanrum utan att det vittrar sönder.
Man kan alltid hitta saker som är mer eller mindre proffsiga i en förening. Det är nog bara så att vi bestämmer oss väldigt lätt för vilka som det är OK att hacka på. Det var väl helt klart att marknadsavdelningen agerade proffsigt och snabbt tryckte upp och skickade ut att Nagy och Nilson var klara. Sedan skulle någon naturligtvis stoppat det hela men misstag händer. Här är det väl uppenbart att oproffsigheten låg hos vår GM som lyckades gå ut till pressen med ett kontrakt som inte var klart. Sånt får inte hända i en fungerande organisation. Oavsett vad det berodde på var det amatörmässigt att gå ut med att kontraktet var klart om det nu inte var det.
Att påstå att man agerade snabbt och proffsigt när man tryckte ut att Nagy och Nilson är klara, tre veckor efter att det stod klart att Nilson INTE var klar är ju… varken proffsigt eller snabbt.
Jag kan hålla med om att det var direkt dumt att gå ut med att Nilson var klar, men samtidigt vet vi inte ens anledningen till att det blev på det här sättet. Det är dessutom en enskild händelse, marknadsavdelningen har gjort upprepade misstag under många säsonger, nu.
Mycket bra, konstruktiv kritik. De här bitarna är jätteviktiga.
Speciellt det om souvenirutbudet är träffsäkert. Jag vill ha en snygg, stilren t-shirt eller shorta med kanske en mindre logga på ena armen eller liknande. Fjällräven är huvudsponsor (for crying out loud). Att sy ihop (no pun intended) ett bra koncept på sortiment tillsammans med känns absolut som något som borde ligga nära tillhands.
Sen kan man ju även poängtera det faktum att Modo-tv är bland det tråkigaste och dystra man kan se på (när det väl dyker upp något nytt klipp). Se och lär av Hv71 på den biten. Man vill ju kunna få se lite glimtar och grejer som händer bakom kulisserna, inte bara en massa trötta intervjuer med Sveriges tråkigaste frågor och reporter för den delen.
Håller med, tänkte köpa en bortatröja, för att ha på bortamatcher. Det fanns inga förra säsongen. Skulle även kunna tänka mig att köpa en ziperall, den den svenska motsvarigheten till Onepiece. Hade deras Sverigeziperall i globen på Tre Kronors kvartsfinal och många frågade var jag köpt den.
Det finns faktiskt en onepiece i souvenirsortimentet, såg jag. Fast överlag så ger souvenirerna ett väldigt spretigt intryck med femtifjorton typsnitt och diverse märkliga kombinationer av texter och färger. Varför inte en classic collection som jag har för mig att Skellefteå har. Dessutom är det väl synd och skam att det enda vad jag vet som åstadkommits till dags dato i samarbete med Fjällräven är en kånkenryggsäck med modologga, där borde det finnas en hur stor potential som helst att ta fram en exklusiv och stilren kollektion med modokläder.
Sedan så har väl till exempel Örebro och till och med hockeyallsvenskans nykomling Karlskrona större resurser på sin webredaktion än vad MoDo har, om jag inte missminner mig helt. En total översyn av hur MoDo kan, vill och bör presentera sig mot supportrar och företag skulle nog behövas. Har till exempel Björns översättning av websidorna till engelska överhuvudtaget använts än?